Ibland kommer den onda josse fram och jag önskar en del bara en massa ont eller att dom ska få smaka på sin egna medicin iaf... hemskt men så e de....

Jag har förändrats så sjukt mkt till det bättre tror jag... jag har mognat i mig själv och känner mig stark... jag behövde min lilla singel tid för att hitta mig själv och att växa mig stark... känns som om jag klarar av de mesta just nu... jag klarar mig utan vänner som bara hugger en i ryggen! Och sådana vänner som påstår att dom finns där för en men inte gör de... vad faan ska man med sådana till... kräks på falska och ytliga människor... jag tror inte att jag är helt ärlig till hundra procent... men skulle någon av mina vänner behöva mig (även dom som hugger en i ryggen och baktalar en) så skulle jag finnas där på stört... älskar mina vänner trots allt... oavsett vad....